Celebert besök i Gideå

Jaana Huuhka är bördig från Finland, och sedan många år bosatt i Mälardalsregionen. Ledstjärnan för hennes filosofi om hantering av hästar är, och har alltid varit, hennes morfars trygga arbetshästar. Den harmoni och det lugn dessa hästar utstrålade är det hon alltid hoppas kunna hjälpa varje häst till. Hon har varit över till USA i omgångar för att se och lära, bl a har hon varit ett halvår i Colorado för att studera vildhästar och rida in vildfödda tamhästar.

Kursen inleddes redan på fredag kväll med en gemensam middag innan det var dags att gå ner till hästarna. Fredagens pass ägnades åt att presentera helgens tema, vändning runt bakdelen med lätt framdel och hur man kan lokalisera spänningar som hästar eventuellt kan ha. Glädjande nog var spänningarna små till måttliga och ryttarna kunde hjälpa hästarna till ytterligare avspänning.

Lördagen grydde, klar och med ett par minusgrader. Under förmiddagens teoripass gicks föregående dags övningar igenom och vikten av att låta hästen själv söka sig till eftergift betonades. I inlärningsskedet är det viktigt för både ryttare och häst att eftergiften från ryttarens sida är aktiv och väl tajmad, medan det längre fram i hästens utbildning kan begäras att hästen lär sig att själv ge sig den eftergift den behöver. I ridningen fortsattes de övningar som påbörjades dagen innan.

Eftermiddagens pass ägnades bl a åt ett par unghästar, en fyraåring och en treåring. För fyraåringen, Tatjaana, har inridningen startat så smått och hennes ryttare fick tips på hur man kan gå till väga för att förklara för hästen hur man svarar på en signal som betyder ”sväng”. Treåringen fick å sin sida prova på ett par förberedande övningar för uppsittning, men största delen av passet gick för hans del ut på att lära sig att även människor är varelser som gör anspråk på respekt, även på ridbanan.

Viss dramatik bjöd söndag förmiddag på. Här fick unghästarna jobba ett pass till där svängandet befästes för Tatjaana. Men, även om man som häst är klok och förståndig kan saker inträffa som är skrämmande och detta demonstrerade Tatjaana tydligt. Vid en vändning kom hela ekipaget mycket nära den höga snökant som löpte runt ridbanan och ryttarens fot skrapade i snön. Hu! Tyckte Tatjaana och tog snabbt ett par steg åt sidan. Då hamnade ryttaren i obalans och för att balansera upp det hela bockade Tatjaana en gång och ryttaren gjorde en tjusig luftfärd. Men, ingen skada skedd, på varken häst eller ryttare och efter en visning av ”monsterdrivan” satt ryttaren upp igen.

Nykomlingen i Gideå BasjkirHästars flock, lilla Gejsha, fick också hon del av uppmärksamheten. Hon fick prova på att titta på den som hanterar henne med båda ögon och att vända sig om. En annan färdighet som är mycket viktig för en häst; att lugnt kunna stå på tre ben medan människan verkar eller undersöker hoven, fick hon också prova på. Allt gick mycket lugnt och städat tillväga och Gejsha uppförde sig exemplariskt.

Det avslutande ridpasset var en sammanlänkning av de övningar som utförts under helgen. Som allra sista moment fick kursdeltagarna leka ”kofösare och kalv” och där Tuscha, modersto och mamma till fyra föl fick visa sin talang för vallning. Vad månde bliva?

Tyvärr har även trevliga kurser ett slut och efter söndagens middag var det roliga över för denna gång.